top of page
Search
  • Writer's pictureElin Berlin

SUNDAY EDIT FEAT: WESTSTRAND SISTERS


So we might have missed last SUNDAY EDIT FEAT: due to many life-related thighs that happen (let's never do that again right?) but today we're back with a bang with an interview with the The Weststrand Sisters that are knitwear designers. The Weststrand Sisters consists of Karin and Stina which, as you might have guessed by the name, are sisters. We had a chat about yarn, design process and allowed ourselves to dream about spring/summer knitting...


You’re two sisters working together, what is your first memory of knitting together?

We remember a Christmas when our grandmother was going to teach us how to knit socks. We did exactly as our grandmother told us; we used 4 mm double pointed needles and a thick sock yarn. We just knitted and it knitted up fast - the socks were finished that same evening. But even though we followed the same instructions and used the same material it turned out to be an odd pair. Karin’s sock was huge, like size 47 and Stina’s was more like a compression sock. Our grandmother hadn’t checked how our tension compared to hers. Stina still knits very tight and Karin more loose, it often differs two numbers on the knitting needles we need to use to get the same knitting tension.


How did you decide that you wanted to do Weststrand Sisters together?

It started when Karin created a knitting pattern (Kristinehamn cardigan) and got some help from Stina with text and layout and more. We did it like that for a few more patterns, but then we realized that it’s much more fun to work together as a team at all times, and release the patterns under a common name. We still have different responsibilities, but we share ideas and talk to each other throughout the process. Since some parts come more naturally to one than the other, and vice versa, we complement each other and become much better together than individually.

What does knitting mean to you in your daily life?

A lot! A free creative space, relaxation, friendship and inspiration. Knitting is something we never get tired of. When knitting is partly a job, it can at times create some stress and performance anxiety, but it’s just something that’s part of the creative process from time to time.


Do you want to tell us a little bit about how your design process looks? Where do you find ideas and inspiration for new projects?

It looks a little different depending on if it’s a completely free pattern creation, or if it’s a commissioned work. If it's commissioned work, we communicate with the help of swatches and sketches to make sure that we and the client understand each other. We also have a "requirements spec" and set dates to work towards. It often takes a lot of research and many swatches. It also requires that we stick to the original plan.


When it comes to creating patterns in-house, we decide everything ourselves and work very freely. We usually knit a lot of swatches (both small swatches and whole garments). Our ideas can come from everywhere and anywhere. It could be a structure from an old pattern book, patterns and colors of ceramics, textiles, fashion, vintage as well as mixed input from social media and people around us. Nature is a great source of inspiration for Stina. But it usually works a little like this: Karin knits a swatch and shows it to Stina. Stina says: Oh, it looks just like Sphagnum! Karin has no idea what that is, but then Stina shows her a picture of peat moss and it all makes sense!


We often sketch directly in the material and come up with details and further developments in the meantime. The swatches can grow big, sometimes into whole garments, and often we end up making several garments in a pattern series. When we have figured out how our garment should look, we structure our work and set up a time frame that includes everything from photoshoot to test knitting, and we set out time for layout and finish and a date for the pattern release. We have the opportunity to work this freely since we have other jobs during the weekdays.


Let’s play the classic game Fuck, Marry or Kill. Which one of your designs would you marry? Which would you have a more passionate, intimate relationship with? And which one has to go - and why?


F - Yves cardigan, since it’s the most fun.

M - Rönn cardigan, since it feels right every day.

K - Perhaps Fägre? Never use it.


What colors are you dreaming of right now?

As for today we dream of Klein blue, purple and red. Perhaps paired with neutral colors.

If someone were to point a gun to your head and DEMAND that you spill your favorite yarn, what would it be?

Rauma Finull always works!


Do you have a tip for someone who has just started knitting or wants to start to knit?

Knit something you think seems really fun. If something’s fun it’s usually do-able!


Last but not least, we’re in the midst of gray February - please describe, in detail, your ultimate knitting moment this coming spring/summer:

To sit on a pier or rock by the sea with the knitting. Or at the outdoor seating at the restaurant Gyllene Prag in Gothenburg with our knit-and-drink-gang!


Check out The Weststrand Sisters on Instagram and Ravelry!


//


Så vi missade kanske förra veckans SUNDAY EDIT FEAT: pga diverse livshändelser som bara sker (men vi gör det aldrig igen, eller hur?) men idag är vi tillbaka med besked med en intervju med stickdesignerna Weststrand Sisters, alltså systrarna Weststrand. De består av Karin och Stina, som vilket du kanske gissat av namnet är systrar. Vi snackade om garn, designprocess och tillät oss att drömma oss bort till vår- och sommarstickning...


Ni är ju två systrar som arbetar tillsammans, vilket är erat första minne av att ni stickar ihop?

Vi minns en jul när vår farmor skulle lära oss att sticka sockor. Vi gjorde precis som farmor sa, strumpstickor nummer fyra och raggsocksgarn. Så stickade vi på, det gick fort, sockorna blev klara samma kväll, men trots samma instruktioner och material blev det ett lustigt par. Karins socka blev jättestor, kanske storlek 47 eller nåt, Stinas blev en stödstrumpa. Farmor hoppade över det där med att kolla om vår stickfasthet överensstämde med hennes. Fortfarande stickar Stina väldigt hårt och Karin löst, det skiljer ofta två nummer på de stickor vi behöver använda för att få till samma stickfasthet.


Hur bestämde ni er för att ni ville göra Weststrand Sisters tillsammans?

Det började med att Karin gjorde ett stickmönster (Kristinehamn cardigan) och fick hjälp av Stina med text och layout och mycket annat. Vi fortsatte så med något mönster till, men så kom vi på att det är mycket roligare att arbeta som ett team hela tiden, och släppa mönstren under ett gemensamt namn. Vi har fortfarande olika ansvarsområden, men vi bollar hela tiden med varandra. Genom att vissa delar känns mer självklara för den ena än den andra, och vice versa, så blir vi mycket bättre tillsammans än var för sig.


Vad betyder stickningen för er i ert dagliga liv?

Jättemycket! En fri kreativ plats, avkoppling, vänskap och inspiration. Stickning är något vi aldrig tröttnar på. När stickningen delvis är ett jobb kan den i perioder också skapa viss stress och prestationsångest, men det är ju något som ingår i den kreativa processen då och då.


Vill ni berätta lite kort om hur er designprocess ser ut? Var hittar ni idéer och inspiration till nya projekt?

Det ser lite olika ut om det är helt fritt mönsterskapande eller om det är en beställning. Vid en beställning kommunicerar vi med hjälp av prover och skisser så att vi vet att vi och uppdragsgivaren förstår varandra. Vi har också en ”kravspec” och tydliga datum att förhålla oss till. Det krävs research och många provlappar. Det krävs också att vi håller oss till den ursprungliga planen.


När det är mönsterskapande i egen regi bestämmer vi allt själva och kör väldigt fritt. Det brukar vara att vi stickar provlappar (både små testlappar och hela plagg). Grundidéerna kan komma lite varstans ifrån. En struktur från en gammal mönsterbok, mönster och färger på keramik, textil, mode, vintage och blandad input från sociala medier och folk runt omkring oss. Stina tycker naturen är en inspirationskälla. Men det är mer såhär: Karin stickar en lapp och visar Stina. Stina säger: Åh, det ser ju precis ut som Sphagnum! Karin vet inte vad det är, men så visar Stina en bild på vitmossa och då är det ju solklart! Ofta skissar vi direkt i materialet och kommer på detaljer och vidareutvecklingar under tiden. Det kan bli stora provlappar, ibland hela plagg, och ofta slutar det med att vi gör flera plagg i en mönsterserie. När vi kommit fram till hur vårt plagg ska se ut, strukturerar vi upp det hela tillsammans och sätter upp en tidsplan med foto, teststickning, tid för layout och finish och datum för mönstersläpp. Att vi har möjligheten att jobba så här fritt är för att vi har andra jobb på vardagarna.


Låt oss köra den klassiska leken Fuck, Marry or Kill. Vilket av era designs skulle ni gifta er med? Vilket vill ni ha en mer het, intim relation med? Och vilket får helt enkelt ryka - och VARFÖR?

F - Yves cardigan, för den är roligast.

M - Rönn cardigan, för den känns rätt varje dag.

K - Fägre kanske? Använder den aldrig.


Vilka färger drömmer ni om just nu?

Kleinblå, lila och rött just idag. Kanske ihop med naturfärger.


Om någon skulle stå med en pistol mot ert huvud och KRÄVA att ni sa ett favoritgarn, vilket skulle det bli?

Rauma finull funkar ju alltid!


Har ni ett tips till någon som just börjat sticka eller vill börja sticka?

Sticka något du verkligen tycker verkar kul, då klarar man att genomföra det mesta.


Sist men inte minst, så här i gråa februari - beskriv, gärna i detalj, er ultimata stick-stund i vår/sommar:

Sitta på en brygga eller klippa vid havet med stickningen. Eller uteserveringen på Gyllene Prag i Göteborg med vårt strikk-och-drikk-gäng!


Spana in The Weststrand Sisters på Instagram och Ravelry!




94 views0 comments

Recent Posts

See All

Everything you need to know about Nomad Slippers!

Today is the day.- the knitting pattern for Nomad Slippers are finally out! This is the first new design I've release in a looong time (making a book takes a lot of time apparently...), so it feels s

bottom of page